JUNIAS resereporter kom 2023 med boken ”Lev som en bonde”. Han berättar att vilja och nyfikenhet är de främsta egenskaperna som krävs för att börja odla och ta ansvar för sin närmiljö.
Intresset för att odla själv och ta ansvar för det man stoppar i magen har ökat markant sedan Niklas Kämpargård skrev boken ”Lev som en bonde — 100 sätt att klara sig själv” år 2016. En bidragande faktor till det ökade intresset tror Niklas handlar om kriget i Ukraina.
− Kriget har fått fler människor att fundera på vad de skulle göra om det blev oroligt i Sverige eller i vårt närområde. Att bli mer självhushållande är alla gånger ett bra knep för att klara kris och konflikt bättre. Dessutom är hemodlad mat godare, den smakar bättre och är mer näringsrik, säger Niklas som släppt en ny upplaga av boken.
− Jag har bytt ut massor sedan första upplagan, 100 sätt har blivit 130 och dessutom har innehållet uppdaterats och byggts ut, fortsätter han.
Niklas föddes på en gård i Blekinge för 46 år sedan.
– Det som för nästan femtio år sedan var en normalstor gård är idag en liten pytte-enhet. Jag fick lära mig att ta hand om den lilla gårdens möjligheter. Att se sambandet mellan djur och växtodling, värdesätta möjligheterna att bevattna grödorna och underhålla jorden med organiskt material och näring. Dessutom fick jag snabbt lära mig hur man klarar sig själv, trollar med knäna
och lagar snarare än att alltid köpa nytt, menar Niklas.
Niklas tror att allt fler människor börjat odla sin egen mat eftersom man vill påverka vad man stoppar i magen.
− Dessutom tror jag att det beror på att de flesta av oss lever så långt från marken, jorden och naturen, att jordiga händer är ett sätt att påminna oss om vårt eget ursprung. Man mår bra av att vara ute, tillbringa dagarna med meningsfulla sysslor och se hur något växer från ett frö upp till en frodig gröda som vi kan äta.
Som Niklas ser det finns det endast en baksida med självhushåll: tiden. Å andra sidan förklarar Niklas att man behöver ju inte gå all in utan kan välja saker som man uppskattar och har tid med. Vitlök är ett sådant bra exempel som man snabbt och enkelt blir självförsörjande på. Men att odla kräver också beredskap för att ta hand om skörden, menar Niklas.
Vilja och nyfikenhet är enligt Niklas de förkunskaper som krävs för den som vill lära sig odla och ta ansvar för sin närmiljö. Sedan kan man börja med att prov-
odla. Han tipsar om sin egen bok och att gå med i olika odlingsforum på nätet.
− Men det ska vara kul att odla, inte kravfyllt och inte dränera den som odlar på energi. Då kan man i stället ta en paus och fortsätta året efter. Så länge vi inte odlar för att överleva så är det inte fel att ta paus om livet kommer i vägen. Odling får inte bli ytterligare ett tvång i en kravfylld modern värld.
På frågan om man kan jämföra ekonomisk vinst av egen odling med den miljömässiga/ekologiska vinsten eller om det snarare handlar om tillfredsställelsen i att producera sin egen mat, svarar Niklas att det sällan är billigare att odla själv.
− Att sätta en potatisknöl och skörda 1–2 kilo är såklart billigare, men oftast behöver du skaffa saker för att sköta
odlingen. Ju mer gård du har desto lättare, då du kanske har djur som kan hjälpa till med näringstillförseln och kostnaderna för djuren inte belastar potatisen utan snarare gården som helhet. För att det ska bli mycket billigare måste du odla mycket och tillverka egen näring (nässelvatten) och använda organiskt material (gräsklipp) som gödsel. Dessutom kan du skörda egna fröer, återanvända allt som går att återanvända och laga mat på egna grödor. Då kan man verkligen spara pengar. I grund och botten handlar odlingen om att må bra, äta gott och göra något som man tycker om, säger han.
Lever du själv som du lär?
− Både ja och nej. Vi är självförsörjande på en rad grödor i säsong, men har svårt att lagra på årsbasis. Vi odlar allt från frukt, bär, bladgrönsaker till kål, örter och paprika, tomater och gurkor. Bland annat. Potatis odlar vi inte varje år då vi har begränsat med utrymme och hellre väljer att odla riktigt mycket tomater som vi kan äta året om. Jag fryser nämligen tomater i 1-kilos påsar och tar upp dem under hela året för att koka tomatsoppa, tomatsås, grytor, färser och tomatgrunder.
Vilka är dina bästa självhushållsknep?
−Börja enkelt och utveckla efterhand. Börja med vitlök och smarriga bladgrönsaker och utveckla med tomater, bär och frukt.
Har du någonsin tvivlat?
− Nja, det är ju ingen uppoffring att odla själv. Snarare berikar det livet och har man bara någon som kan kliva in och vattna så kan man fortsätta att resa och åka bort precis som vanligt.
Måste man ha en egen trädgård eller kan man odla kompakt på till exempel en balkong?
− Man kan absolut odla mat på balkongen, men det blir ju ganska begränsande möjligheter. Å andra sidan kan man lära sig på en balkong och skaffa erfarenhet som man sedan kan använda om man får möjlighet att odla på en kolinilott eller lyckas komma över en annan bit mark. Man kan dessutom odla inomhus, i svala fönster (väster och öster och stundtals i söder) där man kan skörda egna tomater, chili, gurka och paprika. Samtidigt finns det studier där man odlar mat på omkring 500 kvadratmeter och på den ytan kan vara självhushållande för en familj på fyra. Jag skulle nog säga att det
behövs mer yta, men den som har 1000 kvadratmeter eller mer kan absolut odla all mat i trädgården. Men det kräver planering och noga utförd växtföljd.
Vilka grödor är lättodlade?
−Vitlök – en enda klyfta blir en hel ny vitlök med 6–10 klyftor, potatis, bär, tomater, squash, rotsaker, bladgrönsaker och frukt.
Hur lagrar man för att det ska hålla resten av året?
− Ät så mycket som går färskt och förädla resten. Syra, frys, torka, sylta, safta! Ett bra tips för att slippa använda så mycket socker är att frysa in grödorna som de är. Om man fryser saften och sylten behövs bara en bråkdel så mycket socker. Man kan också torka frukt och bär, förvälla grönsaker och torka egna bönor. Det som saknas i moderna hus är kallskafferier och jordkällare. Om jag fick välja skulle alla nya hus utrustas med ett kallskafferi.
Kan man någonsin åka på semester om man har en självhushållsodling?
− Absolut. Om man bara har en hemmaälskande granne eller släkt i närheten. Skämt å sido så finns det numera avancerade bevattningssystem som faktiskt inte kostar så mycket. Så länge man bara är borta i någon vecka så funkar relativt enkla bevattningssystem. Sedan kanske man inte alltid måste åka bort mitt i sommaren utan kan vara hemma och njuta av fantastiska Sverige och sedan åka bort i för- eller eftersäsong då bevattningen inte är så avgörande.
Vad gör dig lycklig?
−Att äta måltider med enbart grödor från trädgården. Solnedgångarna vid havet. Att hugga egen ved, laga mat över öppen eld och att lära mig nya saker. Sedan älskar jag att resa, men det är av samma anledningar. Sedan blir jag sjukt stolt av att se mina egna barn.
Beskriv din drömvärld, hur vill du att den ska se ut?
− Mindre snabba lösningar. Eldrift är inte lösningen på världens miljöproblem. Det kan vara en del av en sådan lösning, men vi måste öppna upp ögonen och se att det är bråttom att förändra mycket. Verka för biologisk mångfald, handla mindre prylar, inte gå på alla greenwashingkampanjer, främja svenskt lantbruk och handla svenskt i alla lägen. Sedan vill jag såklart att alla krig och konflikter ska upphöra och att folk får möjlighet att göra det som nästan alla vill göra: leva ett enkelt familjeliv. Det finns så mycket saker som behöver förändras och jag kan bara ta upp en liten del i Nya Lev som en bonde. Om jag får fortsätta drömma så måste vi vara rädda om saker som redan finns. Inte byta ut fullt fungerande hantverksfönster och ersätta dem med fula plastfönster, sluta kasta fungerande kök, renovera badrum som inte behöver renoveras och göra en massa belastande saker som bara leder till mer lån, mer konsumtion och en mer utsatt värld. Min drömvärld består alltså av mindre tvång, mindre lån, mer natur åt alla och möjlighet att göra det man tycker om.
text Frida Funemyr • foto Peter Borgeland
