Det är något speciellt med att komma riktigt nära stora flodhästar i varma afrikanska vatten. Checka in på en lodge vid vattnet och häng med på en kryssning på Chobefloden där flodhästar, krokodiler och badande elefanter tillhör vardagen.
Högst upp i nordöstra Botswana ligger länderna och floderna tätt. Ett varierat landskap, omgivet av Namibia, Zimbabwe och Zambia längs floderna Chobe och Zambezis stränder, vars källa i Angola (Zambezi) förser hela södra Afrika med vatten ända ut till Indiska Oceanen. Området skyddades redan på 1930-talet, först som viltreservat och sedan som Nationalpark 1968. Idag är Chobe Nationalpark, tillsammans med Okavangodeltat, ett av södra Afrikas mest besöksvärda naturområden.
Båtturerna brukar vara bäst på eftermiddagarna, då djuren traskar ända ner till flodbanken för att dricka och svalka sina varma kroppar i vattnet. Så här på sommarhalvåret är vattenhålen i parken fortfarande torra, även om regnsäsongen sedan länge borde ha fyllt dem till bristningsgränsen. Torrperioderna i Afrika blir allt längre och när det inte faller något regn tvingas djuren besöka Chobefloden minst en gång om dagen, stundtals både morgon och kväll.
– Ser du flodhästarna ute på ön, säger plötsligt guiden John och pekar ut mot den lilla landremsan mellan Namibia och Botswana, där antiloper, flodhästar och krokodiler njuter av fristaden vid Chobeflodens strand. Ön är helt avskärmad från land, vilket hindrar predatorer att ta sig ut på ön, där gräset på något sätt är grönare och lugnet liksom känns på ytan.
Vanligtvis ligger flodhästarna stilla i vattnet mitt på ljusa dagen för att sedan traska upp på torra land när mörkret faller. Trots att flodhästens närmaste släkting, valen, lever på djupt vatten långt ut till havs, är flodhästen ett vattenlevande däggdjur som måste upp på land för att äta. Allra bäst uppskattar den kort frodigt gräs, som den betar likt en häst.
Bortsett från att äta gör flodhästarna precis allting i vattnet. De till och med parar sig och föder sina ungar i vattnet och lever i små familjer. De skyddas av en stor hanne som markerar revir genom att sprida ut sin dynga genom att vifta med svansen samtidigt som han gör sina behov. Spridningseffekten är enorm vilket vanligtvis håller andra hannar på avstånd.
Klockan tre samlas vi vid det stora Baobabträdet mitt inne på hotellområdet, ett enormt träd vid flodkanten som tros ha flera hundra år på nacken. Eftermiddagsturerna är uppskattade och för att hinna tillräckligt långt in i parken – och dessutom tillbaka – lämnar vi boendet redan klockan tre. Bortsett från ett obligatoriskt stopp vid nationalparksgränsen, där guiderna måste gå i land för att lösa nationalparksentré, är det få stopp längs vägen. Medan de största båtarna har både toalett och bar ombord har de mindre båtarna bara med sig varsin kylväska med dryck och salta tilltugg. Även om det inte känns speciellt fältmässigt att dricka cola och äta salta jordnötter ombord är känslan en helt annan efter bara några timmar
i hettan. Sältan är på något vis efterlängtad och den kalla drycken underbar.
– Fågellivet är imponerande och jag kan inte sluta stirra på alla fantastiska flodhästar, säger Per Göran Larsson som är i Botswana för första gången någonsin. Att se flodhästar i vattnet är en sak, men betandes på torra land är en helt annan upplevelse, säger PG glatt.
Längre upp i kröken dyker elefanterna upp i vattenbrynet. Först ett par stycken och sedan en hel hjord med elefanter som skyndsamt springer ner mot vattenkanten. Till skillnad mot flodhästar lever elefanterna på torra land och måste då och då återvända till vattenhålet för att dricka och svalka sina stora kroppar. Vanligtvis finns det flera vattenhål på olika platser i parken, men just i torrperioder är elefanterna helt beroende av att återvända till floden.
Vi cirkulerar försiktigt runt den badande gruppen med elefanter, medan en av gästerna räknar till fyrtio elefanter på en och samma plats. Kanske inte så konstigt att den enorma elefantpopulationen som vandrar fritt mellan Botswana och Zimbabwe uppskattas till långt över 70 000 elefanter.
Precis som i de flesta våtmarker är fågellivet imponerande. Egyptiska gäss, kungsfiskare, hägrar och afrikansk jaçana dyker upp lite varstans längs strandkanten medan vi sakta följer strandlinjen tillbaka mot Cresta Mowana Lodge. På avstånd hörs flodhästarna gruffa med varandra. Även lechweantiloper (en speciell antilop som lever nära vattendrag), varaner och krokodiler tycks uppskatta temperaturdippen när solen går ner. Hela natten grymtar flodhästarna i vattnet medan cikador och gräshoppor spelar stillsamma melodier i natten. Först på morgonen ser vi att flodhästarna varit ända uppe vid hotellet. Och käkat gräs bara ett par meter från huset där jag låg och sov.
Bra att veta:
Ta dig dit: Flyg med Qatar eller South African Airlines till Kasane för 7000 kronor T/R från Stockholm Arlanda. Ett alternativ är att flyga till Maun eller Victoria Falls (Zimbabwe) och fortsätta med bil. Från Victoria Falls är det 9 mil (1,5 timmar) och från Maun 60 mil
(7 timmar).
Boende: Cresta Mowana Lodge www.crestamowana.com eller Chobe Safari Lodge (har också campingmöjligheter) www.chobesafarilodge.net Man kan också bo på betydligt billigare Old House www.oldhousekasane.com
Äta: De flesta äter på hotellen, men det finns restauranger lite varstans i byn.
Coffee & Curry i Hunters Africa Mall serverar indiska rätter och kaffe. Även Old House har en schysst restaurang alldeles vid floden.
Missa inte: En flodkryssning och en morgonsafari med bil i Chobe Riverfront (Chobe National Park alldeles vid flodkanten). Arrangeras av samtliga hotell. Även Pangolin Photography Safaris www.pangolinphoto.com och Kalahari Holiday Tours
www.kalaharichobe.com arrangerar liknande turer. Priser från 350 Pula/pers (285 kr).
Valuta: BWP Botswana Pula. 100 pula = 81 SEK. Tidsskillnad: GMT + 2 tim
text • foto Niklas Kämpargård
