Ruth Nordström och Elise Lindqvist kan vid första anblicken se ut som ett högst omaka par. Men sanningen är att de är tvillingsjälar med ett stort hjärta för utsatta människor. Olika bakgrund och livserfarenheter gör att de kompletterar varandra på ett ypperligt sätt.
Var skulle vi mötas om inte i S:ta Clara kyrka i Stockholms centrum; kyrkan som blivit känd i vida kretsar för sitt omfattande sociala hjälparbete? Här har Elise Lindkvist och Ruth Nordström en fast punkt som de ofta utgår ifrån i sitt gemensamma engagemang för utsatta människor. Nu har de också kommit ut med en bok tillsammans, vilket är anledningen till att vi träffas denna gråmulna höstdag.
Boken har titeln Mod att resa sig och när vi satt oss till rätta i ett avskilt rum i kyrkan tar Ruth fram boken, så färsk att den nästan doftar trycksvärta. Elise stryker över bokens framsida med handen och uttrycker på sitt spontana sätt sin tillfredsställelse över att se visionen av en gemensam bok förverkligad.
– Vi har tillägnat boken alla de utsatta kvinnor som vi företräder och möter. Det handlar om utsatta kvinnor med svåra livssituationer i prostitution, offer för människohandel, övergrepp och våldsamma relationer, säger Ruth Nordström.
Elise är tacksam för var och en som de får hjälpa att komma ut ur en destruktiv tillvaro.
Tidigare denna dag var hon med när någon av hennes skyddslingar fick möblera sin nya lägenhet.
– Hon har nu en skyddad identitet och en lägenhet där hon och hennes barn kan bo i trygghet. Kvinnan var lycklig som ett barn över de nya möblerna som vi hjälpt henne att skaffa. Nu har hon också fått arbete och kan börja bygga upp en helt ny tillvaro, säger Elise och strålar av glädje.
Elise Lindqvist levde i 58 år ett ofattbart tufft liv. Ända från tidig barndom präglades tillvaron av sexuellt utnyttjande, våld, utanförskap, droger och förnedring. Hon var full av hat och ilska, framför allt mot män, och verkade vara ett hopplöst fall.
Men 1994 upplevde Elise ett Gudsmöte, som successivt förändrade hela hennes liv. Idag är hon välkänd och respekterad av såväl kungahuset som av de utsatta kvinnorna som utnyttjas för prostitution och människohandel. Ja, hon är känd och beundrad över hela Sverige för sina outtröttliga insatser för dem som så få ställer upp för.
Ruth och Elise träffades första gången för nio år sedan, och fann varandra direkt. Ruth Nordström är jurist och grundare av och VD för Skandinaviska Människorättsadvokaterna. Till sin hjälp har hon sju anställda och ett antal volontärer. Sedan Ruth och Elise blev bekanta 2013 har de haft ett intensivt samarbete och har i stort sett daglig kontakt.
– Vi har samma hjärta och jag är så glad att ha Ruth att bolla med, när vi försöker hjälpa utsatta kvinnor i rättegångar, med överklaganden och att skaffa skyddad identitet, säger Elise.
Det skiljer 40 år och 33 centimeter mellan de båda kvinnorna. Det hindrar inte att de trivs så bra med varandra och också kan ha otroligt roligt ihop, mitt i den plågsamma verklighet de dagligen ser så hjärtslitande prov på. Precis som Moder Teresa är Elise kortväxt, endast 146 centimeter, men i den lilla kroppshyddan ryms en oförtröttlig kämpe för det hon tror på.
Så gott som varenda fredagsnatt sedan 1996 har hon varit ute på Stockholms prostitutionsstråk Malmskillnadsgatan med ett team av 3-4 volontärer. Något hon vill hålla på med tills hon dör.
I den lokal i centrala Stockholm som Elise får disponera packas ”dramaten”-vagnar med mackor, kaffe, te, nyponsoppa, varma kläder och hygienartiklar. För ”sina” flickor är hon ”morsan” som förmedlar en strimma hopp i en hård tillvaro.
– Att påstå att kvinnor hittar på att de blir utsatta för sexuella övergrepp, gör mig riktigt arg. Jag har själv blivit våldtagen så många gånger och jag vet hur det känns. Det finns ingen av alla de utsatta kvinnor jag mött i mitt arbete under 26 års tid som skulle hitta på. Tvärtom är deras grymma verklighet omöjlig att beskriva i ord. Och vem skulle vilja se sin egen dotter eller nära släkting gå på gatan, säger Elise förtrytsamt.
Idag är hon känd över hela Sverige och även utomlands. Hon har kallats Ängeln på Malmskillnadsgatan, förekommit i otaliga intervjuer i tidningar, radio och TV, finns med i ”Sveriges Hall of Fame” – de porträtt som finns på väggen i ankomsthallen på Arlanda. Hon har hållit föreläsningar i stora delar av Sverige, samtalat med drottning Silvia, träffat makthavare i Bryssel och fått audiens hos påven. Då var Ruth med.
– Han kallade ju dig för ’Sveriges Moder Teresa’ och du kallade honom ’lilla påven’, säger Ruth med ett leende. Elise ler tillbaka och kommenterar: ”Ja, han är ju faktiskt ett halvår yngre än jag …”. Ruth berättar att just Moder Teresa är ett stort föredöme för henne och att hon en gång besökt hennes arbete i slummen i Kolkata, en av Indiens största städer. Vi har med citat av Moder Teresa i varje kapitel, tillägger hon.
Det är många gånger som Ruth och Elise rest tillsammans och ibland hamnat i knepiga situationer som de i efterhand kunnat skratta gott åt. Att se det komiska i det som händer är också en skyddsmekanism, när de många behoven kan kännas betungande. Ruth konstaterar att Elise har ett skratt som smittar och att de ibland börjar gapskratta tillsammans, och nästan inte kan sluta.
– Elise är ungdomlig i både uppträdande och klädsel och hon brukar säga att egentligen är hon ju inte alls så gammal som de 86 år som folkbokföringen upplyser om. På insidan känner hon sig som en tonåring. Sedan hon för 28 år sedan fick en nystart i livet har hon levt i en verklighet hon tidigare inte visste fanns.
– Men det mest fantastiska var ju att jag började älska alla karlar, tillägger Elise.
Det finns så mycket mer att berätta om dessa härliga kvinnor, deras vänskap och allt de uträttar och den kallelse som de oförtröttligt går vidare i. Vi skulle kunna berätta om Elises livfulla beskrivning av den frihet det innebär att förlåta (inte ursäkta) allt djävulskap man utsatts för i livet; om möten med justitieministern apropå deras förslag till skärpning av sexköpslagen.
Inte minst skulle vi vilja ha med Elises drastiska och osminkade kommentarer (om än något censurerade) om män som konsumerat en massa våldsporr som de sedan vill praktisera på en utsatt kvinna. Upprördheten som tränger fram över den förvrängda människosyn som betraktar kvinnan som ett stycke kött, en handelsvara, som man betalat för, och kan göra vad man vill med.
Vi skulle också vilja ha med Ruths genomtänkta kommentarer och analyser, baserade på fakta, men det vi kan göra är att rekommendera läsning av deras engagerande bok.
Elise slår upp en sida i boken och läser högt en bön, som formulerats av Caroline Krook, tidigare biskop i Stockholms stift:
”Hon fryser.
Varför ser ingen hur blå hennes läppar är under sminket?
Hon måste stå där, just i detta gathörn, just i denna stad.
Någon tvingar henne.
Hon tvingas att stå där för att tillfredsställa män i mörka bilar.
Hon tvingas komma hit till vårt land.
Hon är ofri. Fastspikad.
Hon kan inte komma loss, lika litet som du kunde stiga ned från korset.
Förbarma dig över henne och hennes systrar.
Varför kommer ingen och lägger en varm filt om hennes tunna skuldror?
Sänd någon, Gud, ge henne en strimma av ljus och hopp.
Och bevara oss från likgiltighetens blick
när vi möter henne.
Ruth kompletterar med ett citat av Moder Teresa:
”Vid vår dödsstund kommer vi dömas enligt kärleken:
inte efter hur mycket vi har gjort,
utan efter hur mycket kärlek vi lade i det vi gjorde.
Gårdagen är förbi.
Morgondagen har ännu inte kommit.
Vi har bara i dag.
Låt oss börja.”
text Börje Norlén • foto Rickard L Eriksson
