Lena Karlaxeldotter var under uppväxtåren med om fler traumatiska händelser än vad många upplever under en hel livstid. Som barn förlorade hon sin pappa i självmord och blev utsatt för sexuella övergrepp. Nu berättar Lena om vägen från trasighet till helande och idag är hon ett redskap till andras läkedom.
– Jag vill visa att det finns hopp och en väg igenom, även när allt verkar förlorat, säger Lena.
Lena växte upp i den lilla byn Kappelshamn på norra Gotland och var yngst av tre systrar. Hon var ett livligt och levnadsglatt barn som älskade att utforska världen på egen hand. Men när hon var tre år hände något som förändrade allt för familjen.
– Min pappa valde att avsluta sitt liv, och hela vår familj slogs i spillror. Det kom ett svårmod och mörker över hemmet.
Pappans självmord tystades ner, och det var inget som det talades om efteråt. Familjen flyttade kort därefter till Visby, och den första tragedin följdes av flera. Lena utsattes för sexuella övergrepp av en närstående till familjen. Det skedde vid flera tillfällen mellan fyra och sex års ålder.
– Övergreppen satte djupa spår i mig även om jag inte förstod det då. Jag bar på en känsla av skuld och skam som inte var min, och det blev ett sår som följde mig genom livet, säger hon.
Ingen i Lenas närhet visste vad hon varit utsatt för, och själv sa hon inget eftersom hon inte förstod vad som drabbat henne förrän långt senare i livet. Dessa händelser låg djupt fördolda och obearbetade inom henne och blev grunden för de mörka perioder som följde.
Hälsningar från himlen
En tid efteråt åkte Lena och hennes mamma bil ute på landet.
– Vi körde uppför en liten backe, och jag tittade upp mot himlen. Där fick jag en vision. Jag såg tre stora, vackra ljusgestalter med långa vita särkar och ljust hår. De strålade av ljus och frid. Jag sträckte upp armarna mot dem och sa: ”Snälla, jag vill inte vara kvar här, jag vill komma hem”. Då sträckte en av änglarna ner sina armar mot mig och sa: ”Lena, Lena var inte rädd, du behöver vara här nu men vi är med dig”.
Vid ett annat tillfälle fick Lena följa med en vän till söndagsskolan. Hon satt lite längre bak i kyrkan. Lena fick gå fram till flanellografen och sätta upp en bild på Jesus – och där hände något.
– Från den dagen blev Jesus min vän och trygghet. Även om jag inte förstod vad det innebar att vara kristen fick jag med mig en enkel barnatro som följde mig genom livet.
När Lena var nio år träffade mamman en ny man, Kjelle, som blev en trygg fadersgestalt för henne under många år.
En turbulent högstadietid
När Lena var elva år blev hon våldtagen av sin klasskamrats 16-årige storebror. Då brast något inom henne. Lena hamnade i fel sällskap. Hon festade och skolkade sig igenom högstadietiden.
– Jag led av tvångstankar, ångest, självskadebeteende och ätstörningar. Jag tänkte ofta på att ta mitt liv. Jag skar mig i handlederna och hamnade på sjukhus.
Men ingen hemma fick veta något och Lena gick på något sätt under radarn.
”När jag skadade mig var det som ett rop på hjälp, men också ett sätt att lindra den inre smärtan.”
– När jag skadade mig var det som ett rop på hjälp, men också ett sätt att lindra den inre smärtan. Det var lättare att känna den fysiska smärtan än den själsliga, och jag hade inget annat sätt att hantera den på.
Märkte inte din mamma hur dåligt du mådde?
– Nej, jag berättade aldrig hur jag mådde eller vad jag gick igenom. Jag lärde mig tidigt att inte göra livet jobbigare för mamma. Istället fick jag ta stort ansvar när jag växte upp och ge henne det jag själv hade behövt få.
När Lena var 17 år upplevde hon sin första depression. Hon förstår idag att det berodde på allt det obearbetade hon bar på och att det behövde komma ut på något sätt.
– Jag har många gånger funderat på hur livet kunde ha blivit, om det bara hade funnits utrymme att bli lyssnad på. Jag ställde många frågor om pappa, men fick inga svar. Mamma blev bara ledsen och jag skämdes och lade skulden på mig själv.
Kärlek och självmord
När Lena var 18 träffade hon Sören, sin blivande man. Hos honom och hans trygga familj i Roslagen fann Lena den fristad som hon saknat i sin egen familj. Sören och Lena fick sitt första barn. Allt hade gått fint, och Lena kände sig tacksam. Men glädjen blandades med smärta när hon dagen efter att hon kom hem från BB blev uppringd av sin mamma och fick veta att pappa Kjelle tagit sitt liv.
– Det var fruktansvärt, och ännu ett trauma som satte djupa spår i mig att även Kjelle, som varit en trygghet sedan jag var nio år, tagit sitt liv.
Ett år senare utökades familjen med tvillingar. Under några år var livet lättare och Lena hade fullt upp med familjelivet.
Sökande i andlighet
Men alla de obearbetade trauman Lena varit med om i livet kom ikapp, och hon kämpade i många år med ångest och depression. I sin vilsenhet och desperation började hon söka hjälp i nyandliga alternativ, samtidigt som hon tog del av sjukvårdens olika terapier och sökte lindring i alkohol.
– Det kunde lindra för stunden, men inget tog bort den djupa smärtan. Såren från barndomen fanns alltid där under ytan och jag blev aldrig läkt i min trasiga själ, säger hon.
Lena förstod inte att de nyandliga källorna ledde henne bort från Gud och att dess inflytande band henne istället för att befria och hela.
– En del metoder som används i nyandligheten kan påminna om det som står i Bibeln, med skillnaden är att där är inte Jesus Gud, säger hon.
Skilsmässa och ny kärlek
Nästa dråpslag kom när barnens pappa efter 17 års äktenskap träffade en ny kvinna och det blev skilsmässa 1998. Efter några tuffa år kom en ny man in i Lenas liv och hon träffade sin älskade Arne. Arne var pastorsson och trygg i sin tro. Han blev hennes stora stöd genom allt hon gick igenom.
En intensiv period följde. Lena arbetade heltid inom äldreomsorgen, drev eget företag och hade flera butiker. Det höll i några år tills hon drabbades av utmattning. Lena kämpade med depression och utmattning i många år och blev sjukare än hon någonsin varit.
Från djupaste mörker till ljus
Sedan hände flera mirakel. Lena fick barnbarn som blev hennes stora glädje. Men depressionen ville inte släppa taget helt. Ingenting hjälpte – varken medicin eller terapi, och Lena tappade livsmodet.
– Jag orkade inte längre med detta tunga sinne, denna fruktansvärda ångest och oro som vilade över mig alla vakna timmar och bara blev starkare.
Hösten 2021 åkte Lena till Gotland för att hälsa på en barndomsvän. Hos vännen mötte hon en kvinna som varit djupt inne i nyandlighet men fått möta Jesus, fått frid och blivit fri. Lena blev berörd, och något öppnades i hennes hjärta.
Senare samma höst skickade en annan kristen vän en enkel bön till Lena som hon bad innan hon somnade. Lena upplevde ingenting särskilt just då, men under natten var det som om Jesus gick rakt in i det mörkaste mörkret i hennes själ och gjorde allt nytt. Han började hela de sår hon burit på sedan hon var liten.
Följande morgon, den 8 december 2021, när Lena vaknade var allt förändrat.
– Jag glömmer det aldrig. Det var som om ett tungt täcke av mörker hade dragits bort från mig. Jag kände mig lätt, fri och fylld av en frid jag aldrig upplevt tidigare. För första gången kunde jag se på mig själv utan skam. Jag kunde andas på riktigt igen. All ångest, oro och depression var helt borta.
”För första gången kunde jag se på mig själv utan skam. Jag kunde andas på riktigt igen. All ångest, oro och depression var helt borta.”
Lena tänkte på bönen hon bett kvällen innan. Hade hon varit med om ett mirakel? Hon hade bett om hjälp så många gånger tidigare. Även suget efter alkohol var borta.
– Det var en ofattbar känsla att vara fri från beroendet efter att ha kämpat med detta i tio år. Efter den morgonen fick Lena lära sig att ta emot frid och vila i Jesus varje dag, även när gamla mönster gjorde sig påminda.
Hur reagerade din familj?
– Det blev en stor glädje. De hade sett mig kämpa i många år och försökt stötta på alla sätt, men ofta känt sig maktlösa. Nu såg de en mamma och mormor som började leva på riktigt; som orkade skratta, njuta av livet och vara helt närvarande för familjen. Även de kunde andas ut efter alla år av kamp.
Du hade bett tidigare många gånger, varför tror du att genombrottet kom just då?
– Så länge jag trodde att allt hängde på min styrka, prestationer och duktighet bar jag allt ensam. Men när jag insåg att Jesus hela tiden funnits där och velat bära mina bördor, valde jag att kapitulera inför honom. Då blev jag fri, fullständigt fri, säger Lena glädjestrålande.
– Nu är jag inte längre ensam. Jag går tillsammans med Jesus på vägen till upprättelse och helande och vandringen kommer att pågå hela livet, strålar Lena.
Det svåra som Lena har varit med om har förvandlats till en ny glädje och en djup empati för dem som kämpar, och idag får hon vara ett redskap för Gud i andra människors helandeprocess.
text Maria Ejenfors • foto privat
