För sent upptäckte Kristina vilket destruktivt förhållande hon levde i.
En våldtäkt gav henne skador för livet. Med Guds hjälp fick hon kraft att förlåta och gå vidare i livet. Trots skador och sår är hon fri på insidan.
Som ett motorstopp i livet. Så beskriver Kristina Magnusson den traumatiska upplevelse som drabbade henne en natt. Hon hade en trygg uppväxt i en kristen familj. Kyrkan var hennes andra hem och hon älskade att vara där med sina vänner, tills relationerna i gruppen började krackelera. En svår infektion försämrade situationen.
− Jag drabbades av en besvärlig ansiktsförlamning som vanställde mitt ansikte. Tyvärr upplevde jag att mina kristna kompisar stötte bort mig när jag behövde dem som bäst. Däremot visade många andra vänner kärlek och stöd, och jag drogs mer och mer till att umgås med dem.
Utelivet kom att prägla Kristinas tillvaro alltmer, en av killarna visade intresse och de blev snart ett par. Det kom snart att utvecklas till ett destruktivt förhållande, med psykisk och till slut även fysisk misshandel. Hårda och negativa ord var en del av tillvaron och en natt hände det som inte fick hända. Katastrofen var ett faktum.
− Jag vaknade av att killen våldförde sig på mig och jag kom inte undan. De skador jag fick den natten resulterade i ett helvete med ångest, skamkänslor, känslomässiga stormar, sömnlöshet, förtvivlan och framförallt fysisk smärta. I början stängde jag av allt jag varit med om för att orka gå vidare. Men de fysiska skadorna var så svåra att jag till slut behövde söka läkarvård.
Det är smärtsamt att lyssna till Kristinas berättelse om natten som förändrade hela hennes liv. Det visade sig att våldtäkten varit så svår att en operation var oundviklig. Sedan dess har det blivit många operationer, bland annat en stomioperation. Påsen på magen är en daglig påminnelse om vad hon utsatts för.
Känslor av ilska, avsky och bitterhet som hon stängt inne kom över henne med väldig kraft. Bitterheten höll på att ta över hela Kristinas liv och hon mådde oerhört dåligt. Hur skulle hon orka gå vidare i livet? I denna situation fick hon rådet att förlåta, vilket kändes fruktansvärt orättvist. Förövaren hade ju förstört så mycket för henne.
− Det tog verkligen emot i början och jag trodde egentligen inte på att det skulle fungera. Jag fick verkligen jobba med att förlåta. Naturligtvis var det inte acceptabelt det han gjort, men jag bestämde mig att förlåta för min egen skull. Jag förlät gång på gång och och insåg mer och mer vilken kraft det finns i förlåtelsen. Det är en stor kärleksgåva från Gud. Till sist kunde jag förlåta honom fullt ut. Efter det har jag inte kunnat tänka en enda negativ tanke om honom, trots att jag gjort flera operationer även efter det. Senast nu i våras blev det ytterligare en operation på grund av stomin.
Kristina hittade också tillbaka till tron och är tacksam att hon inte behöver kasta bort mer tid på ilska och bitterhet. Gång på gång kommer hon tillbaka till vad förlåtelsen har inneburit för hennes liv. Trots allt lidande, fysiskt och psykiskt, kan hon ändå känna frihet på insidan.
− Förlåtelsen har inneburit en sådan befrielse och att välja förlåtelsens väg är det bästa råd man kan ge. Att leva i förlåtelse är vägen till upprättelse inifrån, säger Kristina övertygat.
I samband med att Kristina flyttade till en annan stad hittade hon oväntat kärleken.
Efter det traumatiska som Kristina varit med om var det ett stort steg att dela livet med en man. Kristina tänkte att hon aldrig skulle kunna leva med någon man, än mindre gifta sig. Hon var rädd.
− Trots att det var jobbigt för mig att berätta allt jag varit med om, hade han tålamod med mig. Vi förlovade oss när jag skulle genomgå första operationen och när jag vaknade från operationen såg jag ringen på fingret. Sedan dess har vi delat nöd och lust i många år.
Kristina döljer inte att livet har sina utmaningar, men att Gud kan vända det onda till något gott. De har fått hitta de verktyg som passar för dem och utan Gud tror hon inte att de skulle levt ihop idag. Tron har varit den styrka som hållit dem samman.
− Gud låter aldrig en tragedi enbart vara en tragedi. Genom åren har jag accepterat stomin, även om den fortfarande krånglar emellanåt och orsakat många sjukhusbesök. Men sedan den dagen jag fullt ut förlät den man som förstörde min kropp kunde jag börja leva på nytt igen utan hat inom mig. Jag är fri!
Enligt läkarna skulle Kristina inte kunna bli gravid på grund av konsekvenserna av skadorna på hennes kropp. Men idag har Kristina och hennes man fyra mirakelbarn i åldrarna 4-14 år. De ser det som bönesvar och ett bevis på Guds omsorg.
− Vi är enormt tacksamma för våra barn. Det har gett oss vidare perspektiv. Gud är överläkaren som gjort det omöjliga möjligt, och som varje dag ger mig styrka och ny kraft, för att orka med livet och vardagen. Oavsett hur livet är och blir så finns det alltid något att vara tacksam över.
Kristina är tacksam över att hon och hennes man har kunnat bygga sin relation på ett viljebeslut. De har fått ta ett steg i taget, i nöd och lust. Det har gett dem styrka att hålla fast vid varandra.
− Gud har hållit sina händer omkring oss och hjälpt och burit oss. Det har öppnat nya dörrar och vi har även fått vara till stöd för andra par.
Trots allt det svåra Kristina fått gå igenom är det ändå tacksamheten för livet som dominerar. Framför allt till Gud och till hennes föräldrar, som alltid funnits där med uppmuntran och stöd i deras äktenskap.
− Mina erfarenheter, som har varit en stor smärta för mig, har fått mig att inse hur skört livet är. Samtidigt har det gett mig ovärderliga erfarenheter, inte minst när jag möter och samtalar med människor med liknande erfarenheter. Hur det än ser ut i livet, och hur mörkt det än kan vara, så finns det alltid hopp. Så ge inte upp! avslutar Kristina uppmuntrande.
Kristina har nyligen startat ett instagramkonto där det går att följa hennes resa fram till nu och vägen framåt: stomi.mot.sin.vilja
text Börje Norlén • foto Privat
