Anna Sander och Josephine Appelqvist är grundare till Talita som erbjuder stöd och hjälp till kvinnor som utnyttjats i sexhandeln. De arbetar förebyggande, uppsökande och rehabiliterande, både i Sverige och utomlands.
Vännerna och kollegorna Anna Sander och Josephine Appelqvist fann varandra i slutet av 90-talet genom det så kallade ”Bussprojektet”, en omgjord gammal SL-buss som kom till Brunkebergstorg fredagsnätter för att ta emot den som behövde en kopp te, en macka eller kanske en filt att värma sig med.
Josephine och Anna kom nyligen ut med boken ”Sanna berättelser om vägen ut ur prostitution”. Syftet med boken är att öka kunskapen och förståelsen för varför man hamnar i prostitution och hur man kommer ur det.
− Många av tjejerna har sagt att de vill berätta sin historia och kanske skriva en bok, men har inte själva haft förmågan. Vi vill därför också med denna bok vara en röst för dem, säger de när vi ses i en av Stockholms hotellobbys.
Innan deras vägar korsades genom Bussprojektet hade Anna mött prostitutionen i Amsterdams red light district och Josephine på Manillas gator i Filippinerna. De blev på varsina håll varse om att de ville vara en röst för dem som själva inte orkar eller kan och de drömde om att få hjälpa kvinnor i prostitution. Ingen av dem visste då hur, men idag, över 25 år senare, är de väl medvetna om att de är exakt på den plats de är kallade att vara på. För det är så de, som kristna, ser det. Ett kall. Och att ha en sann vän som dessutom delar ens livsvision måste vara i princip omöjligt att hitta på egen hand. Det ser de båda enbart som ett mirakel.
Josephine och Anna mötte många unga tjejer som var i prostitution och gav dem mat, värme och samtal.
− Men vi följde även med tjejerna på möten med Socialtjänsten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och psykiatrin.
Josephine och Anna började, efter fyra år med bussen, fundera över framtiden. De längtade efter en lokal där de kunde få ett helhetsgrepp om de utsatta kvinnornas situation. De utbildade sig till trauma-terapeuter och under studiernas gång kom de fram till att de borde starta en organisation.
”Vår kristna tro bär oss och leder oss i livet. Utan Gud skulle vi aldrig orka göra det vi gör.”
Talita startades år 2004 och åtta år senare även boendet, som idag fungerar som ett slags mellanlandning, där Josephine och Anna erbjuder ett rehabiliteringsprogram på ett år.
− Utformningen av Talitas program, som det ser ut idag, är på många sätt ett resultat av det kvinnorna själva lärt oss. Men också av vad vi tagit med oss från vår utbildning, säger Anna. De berättar att man efter första året (som främst består av traumabehandling, undervisning och framtidsplanering ) kommer till en utslussningslägenhet där man under ett års tid får fortsatt stöd samtidigt som man börjar studera eller arbeta. Man räknar sedan med att dessa kvinnor ska vara helt självförsörjande under år tre.
Anna och Josephine säger att det är ovanligt att svara på hur många kvinnor de engagerat sig i under de nästan 26 år som nu passerat, men får de gissa så har de på olika sätt stöttat eller hjälpt minst 400 kvinnor.
− Vissa har endast stannat en kort tid medan andra genomgått hela rehabiliteringsprogrammet.
Namnet Talita har sitt ursprung i Bibeln
− Det är i ett sammanhang där Jesus går fram till en flicka som just dött. Han står vid hennes säng och säger ”talita koum” vilket betyder ”lilla flicka, jag säger dig, stå upp”, varpå hon kommer tillbaka till livet och reser sig upp. Vår vision har sedan starten varit att få se personer som utnyttjas i prostitution resa sig upp till ett nytt liv.
Den absolut största anledningen till att kvinnor hamnar i prostitution och exploateras, är enligt Anna och Josephine det faktum att det finns en efterfrågan bland män att få köpa en annan människas kropp. Utan efterfrågan, ingen marknad.
− Två andra faktorer som ofta samverkar för att en kvinna ska dras in i prostitution är sexuella övergrepp och fattigdom. Beroende på vilket land den utsatta kvinnan kommer från och vilken samhällsklass hon tillhör, påverkar dessa faktorer henne i olika stor utsträckning.
Tjejerna är oftast 18–30 år, därefter ses kvinnan ”som förbrukad”. Vissa av tjejerna som hamnar i prostitution och sedan kommer till Talita har sitt ursprung i Sverige. Men framför allt möter Josephine och Anna tjejer från länder som till exempel Nigeria och Rumänien, men under senare år även från Ukraina och Sydamerika.
− Vanligtvis har de flytt från till exempel krig eller fattigdom i hopp om ett bättre liv. Kvinnor från Nigeria har ofta kommit till Sverige under människohandels-liknande former. Fattigdom är den avgörande anledningen till att de tackat ja till ett erbjudande om jobb i Europa. Tjejerna blir lovade guld och gröna skogar och det finns hallickar längs hela vägen, från deras provinser i hemlandet, under transporten (då de kommer med båtar, ofta via Italien), och sedan på plats i Sverige, säger Josephine.
Enligt Anna brukade man tidigare låsa in kvinnorna på en och samma plats dit sexköparna kom, men hot har visat sig vara mer effektivt.
− Männen hotar dem genom att säga, att om de vänder sig till polisen eller försöker fly så dödar de någon i deras familj. Då blir det inte särskilt märkligt när sexköparna beskriver tjejerna som villiga. De är ju såklart livrädda för att deras föräldrar ska bli mördade, säger Anna som vet att detta inte enbart är hot utan att mord verkligen har skett.
På frågan vilka män det är som köper sex finns inget enkelt svar eftersom de kommer från alla samhällsklasser, yrkeskategorier och åldrar. Att till exempel en välkänd pastor, som både Josephine och Anna känt förtroende för, avslöjades som sexköpare skakade inte bara om dem, utan gav också en djup insikt om att i princip vem som helst skulle kunna leva ett dubbelliv.
− Det går inte att se på utsidan vem som är sexköpare och det går inte heller att utesluta att någon man känner och har förtroende för, faktiskt är någon annan än den han säger sig vara. Men enligt polisen har de även gemensamt att deras mobiltelefoner oftast är fulla med porr, säger Anna.
Idag konsumerar 70 procent av männen porr, sådant som de fantiserar om att själva få agera ut. Och då ska man komma ihåg att porren idag inte ser ut som på 80-talet. Idag är analsex, strypsex och rent våld ett slags porr som normaliseras, sådant männen vill testa men aldrig skulle våga fråga sina egna fruar om.
I sin bok skriver Josephine och Anna att den som vill lämna ett liv i sexindustrin även måste vara beredd att jobba hårt med sin självkänsla: ”En del känner till och med att de behöver bygga upp en helt ny identitet. De behöver hitta svar på frågor som ”Vem är jag utanför prostitutionen?” och ”Vad kommer min familj tänka om mig om jag slutar skicka hem pengar?”
− De behöver även möta och bearbeta alla mörka minnen och känslor de begravt under lång tid, något som kräver både mod och envishet, samt komma till insikt om att det som hänt inte var deras fel. Allt detta kräver en djupdykning ner i det egna jaget som kan vara smärtsam, men som på sikt leder till ny kraft, förklarar Anna och Josephine.

mött prostitutionen i Amsterdams red light district.
Idag har Talita två skyddade boenden med rehabilitering i Stockholm, och de driver liknande verksamheter i Mongoliet, Rumänien, Filippinerna och Kenya.
− Men vi skulle dessvärre kunna starta Talita i över femtio länder till. Det finns så stort behov i många länder där ingenting alls görs, resurserna räcker inte till.
Prostitutionen i världen har ökat, men tack vare vår lagstiftning (i jämförelse med de länder som inte har denna lag) är Sveriges ökning inget alls i jämförelse med länder som till exempel Tyskland och Nederländerna. Legaliseringen av prostitution har skapat så stor efterfrågan att man tar in tjejer från en rad andra länder för sexindustrin. Anna och Josephine menar att det finns så mycket pengar i denna business att de sägs tjäna mer än på vapen- eller narkotikaaffärer, eftersom tjejerna till skillnad från drogerna ”kan användas flera gånger”.
− Men ökningen av prostitutionen beror också på rörligheten i samband med EU, globaliseringen och såklart att pornografin är så lättillgänglig på grund av internet idag.
Talita är ingen statlig organisation och på frågan hur det går runt rent ekonomiskt, svarar Josephine att de tar emot bidrag från till exempel Stockholm stad, de söker stöd från stiftelser men för övrigt kommer pengarna från företag som vill sponsra eller från andra privata givare. Det finns många som vill bidra, men som situationen ser ut just nu i vårt land räcker inte bidragen så långt som Anna och Josephine önskar.
Hämtat ur Josephines och AnnaS bok:
”Smärtan jag upplever när han våldtar mig kan jag inte ens sätta ord på. Jag känner mig som någon som är instängd i en bur med ett vilddjur. Jag tappar talet. Jag vill bara att han ska döda mig omedelbart, eller sluta. Men det verkar som att min skräckslagna blick väcker hans begär mer och mer. Hans kusliga skrik under utlösningen ger mig fruktansvärda bilder i huvudet. Jag ser mig själv förvandlas till ett monster – jag blir en varelse som inte förtjänar liv på denna planet, som någon som en mäktig domare fäller en dödsdom över. Som att jag är dömd till livslångt lidande och smärta. Jag ser mig själv som en kvinna som inte förtjänar kärlek”.
Vad betyder det för er att hjälpa andra?
− Vi möter människor när de har det som allra svårast. Att få se deras liv förändras, hitta värdet i sig själva och se dem börja drömma stora drömmar är fantastiskt. Det ger oss så otroligt mycket glädje. Vi följer upp alla tjejer som gått vårt rehabiliteringsprogram. Många bildar familj, läser på högskola och får jobb, vilket är otroligt fint att se. Vi känner också en stor tacksamhet i att ha varandra, vi hade aldrig klarat detta arbete på egen hand. Något som också ger kraft är att vi känner att vi är på den plats vi ska vara, Gud är med oss. Vi har världens bästa jobb, det säger vi ofta. Det är en fantastisk känsla att veta att man är på rätt plats; att man får vara en liten, liten pusselbit i Guds pussel. Att sprida hopp till andra ger en enorm glädje.

hade hon sett prostitutionen på Manillas gator i Filippinerna.
Vad betyder er tro för er?
− Vår tro betyder allt för oss. Den bär oss och leder oss i livet. Utan Gud skulle vi aldrig orka göra det vi gör. Vår kristna värdegrund syns genom att det finns andakt eller bibelstudier för den som vill. Men vi är kyrkligt oberoende och vi har en självklar öppenhet för olika livsåskådningar. Vår tro genomsyras av att vi tycker att varje människa är värd att älskas och bemötas med intresse, respekt, hänsyn och utan fördomar. Alla är lika mycket värda.
Hur kan vi få andra att engagera sig?
− Vi hoppas att vi ska kunna inspirera andra att våga följa sina drömmar genom vår bok. Man får inte vara rädd för att misslyckas, för det är en del av processen.
Vad har ni fått för respons på boken?
− Positiv respons, vilket är väldigt roligt! En del säger att den är tung men ändå hoppfull. Det stämmer nog, den har både glädje och smärta. Vi är tacksamma för varje person som läst och som sagt att den hjälpt dem att förstå den problematik vi arbetar med lite bättre. Om vi får chansen att skriva en till så är det i så fall en fortsättning på den bok vi skrivit nu. Vi har så många fler berätt-
elser att berätta och vi skulle väldigt gärna vilja ge människor en inblick i arbetet utomlands också, hur vi startade i de olika länder vi finns i.
”Vi hoppas att vi ska kunna inspirera andra att våga följa sina drömmar genom vår bok.”
Hur ser sommaren ut för de kvinnor ni möter?
− På sommaren gör personalen och volontärerna massor av aktiviteter med kvinnorna, som till exempel att åka till badstranden, gå på Gröna lund och Skansen, åka båt, rida, fixa picknick och så vidare. De älskar den svenska sommaren, då kan de bara slappa och sova länge på mornarna utan att behöva bry sig om något program. Haha!
Vad drömmer ni om inför framtiden?
− Just nu drömmer vi om att starta samarbete i två olika länder, utöver dem vi redan jobbar i. Vi vill inte säga så mycket mer än så just nu, men vi drömmer väldigt mycket om att Talita ska finnas på fler platser där vi vet att det finns stora behov.
text Frida Funemyr • foto Ola Axman och Frida Funemyr