- Annons -

Sisters International delar ut välgörenhetspåsar en gång per år till de som bor på en soptipp utanför Oradea i Rumänien. Vi köper maten och medicinen lokalt på ett köpcentrum. Vi fyller flera kundvagnar med mjölk, smör, bröd, salami, kyckling och köttpastejer, bönor, socker, salt, mjöl, solrosolja, vatten, pasta, smörgåskex, ostkrokar, tvål, värktabletter, halstabletter, antiinflammatorisk salva, antiinflammatoriska tabletter samt blöjor, våtservetter och febernedsättande medicin för de minsta barnen.

Skjulen ligger avsides långt ifrån samhället och de får gå långt för att hämta friskt vatten. Vi möttes med glädje. När vi kom hade de varit på soptippen för att leta mat. Gina-Maria, en fembarnsmor, höll just på att laga en soppa av maten de hittat. I grytan bubblade soppan som mest bestod av vatten och upphittade matrester. Grytan stod på ett galler som låg över några stenar utanför skjulet.
Gina-Maria visade oss genast in i skjulet där hennes familj bor. David, hennes yngste son, sex månader, låg och sov på en madrass. Gina-Maria skulle helst vilja hyra något inne i Oradea.
Vi mötte Remus, Gina-Marias systerson. Remus mötte vi även för tio år sedan. Då var han två år. När han var fyra år ryckte han vår tolk i byxbenet och sa: ”Ta mig härifrån.”
Remus bor fortfarande på soptippen. Nu är han tolv år och har aldrig satt sin fot i en skola. Han skulle hemskt gärna vilja gå i skolan, lära sig läsa och skriva. Men hur skulle det gå till?

- Artikeln fortsätter efter annonsen -

Vi mötte även Gina-Marias dotter Pamela som är sju år. Hon har inte heller gått i skola. Kommer hon att få göra det? Och hur blir det med sonen Jhonny på fyra år, dottern Maria två år och lille David sex månader? Det finns många obesvarade frågor.
De blev mycket glada när vi kom och vi förstod hur uppskattade Sisters Internationals välgörenhetspåsar är. Det betyder att de får äta sig mätta den här dagen och några dagar till. De får känna omsorg samt veta att de inte är bortglömda. Att Sisters International kommer ihåg dem värmer deras hjärtan.
Rumänien arbetar hela tiden för att förändra levnadsvillkoren för utsatta människor. Framsteg görs, men det tar tid för behoven är stora. Det krävs uthållighet och tålamod med ett långsiktigt perspektiv.

Framsteg i Rontau
I över 10 års tid har Sisters International gett ekonomisk stöd till ”After School”-verksamheten i Rontau där många barn har deltagit. Hur många exakt är svårt att beräkna. Barnen och ungdomarna har gjort stora framsteg. Förut tog det längre tid för dem att lära sig läsa och skriva. Fler elever fullföljer skolgången, vilket är ett stort framsteg, enligt Marius Ban, rektor på Östeuropeiska bibelskolan.
Söndagen den 16 april mötte jag Sedonia, en ung flicka som i många år har deltagit i ”After School” i Rontau och senare i en ledarutbildning på Östeuropeiska bibelskolan inne i Oradea. Idag leder hon barnverksamheten i Rontau tillsammans med dem som studerar på bibelskolan. Sedonia har även startat en barnkör med barnen från Rontau. Att barnen växer upp och vill ta eget ledaransvar är en fin och positiv utveckling.
Jag mötte även Noh, en ung man som var en liten pojke när Sisters International startade sitt arbete i Rontau. Idag är han gift med en flicka från Frankrike och de bor och arbetar på Irland. Det var härligt att se och höra att det har gått bra för honom.
Marin, en annan pojke från Rontau, har det också gått väldigt bra för. Idag är han gift med Ergi, en flicka från Rontau och de väntar sitt första barn. Nu bor de i ett eget hus som Marin har byggt.

Allt eftersom barnen växer upp och blir tonåringar förändras behoven. Lidia Ban, Marius fru, berättar att det är viktigt att lära ungdomarna fungera i samhället. Visa dem att de är accepterade utanför deras egna byar. Ungdomarna har lärt sig att åka buss från byn in till staden, köpa bussbiljett, följa rutiner, passa tider, packa en matsäck och planera aktiviteter. Alla dessa små steg är viktiga för att de ska kunna fungera i ett samhälle. De behöver se att de är välkomna i samhället. ”Vi vill utbilda dem till självständiga unga vuxna med en god självbild och ett gott självförtroende”, säger Lidia.

Varje onsdag tar ett tiotal flickor från Rontau bussen in till Oradea där de blir upphämtade av en minibuss som tar dem till en NGO organisation, Dorcas, som hjälper utsatta kvinnor med skyddat boende. Där får flickorna från Rontau lära sig att sy. Samarbetet började med att elever från Östeuropeiska bibelskolan åkte till Dorcas för att inspirera och undervisa kvinnorna som bor där. På Dorcas får kvinnorna utbilda sig i sömnad. När eleverna från bibelskolan såg att de fanns symaskiner där fick de en idé. ”Skulle flickorna från Rontau kunna komma hit och lära sig sömnad?” På bibelskolan bor en kvinna som flytt kriget i Ukraina. Hon är utbildad sömmerska och nu hjälper hon de rumänska flickorna att lära sig sy. Det första de ville sy var ett eget örngott. Lyckliga åkte de hem med ett egenproducerat örngott. ”Vem vet, kanske några av dem lyckas utbilda sig och försörja sig som sömmerskor”, säger Marius.Varje fredag åker man med två minibussar för att hämta ungdomar från Rontau till bibelskolan där de utbildas både praktiskt och teoretiskt. De lär sig matlagning, planera en middag, duka och umgås vid middagsbordet. Vett och etikett, helt enkelt. Datakunskap, hantverk, sång, musik och att lära sig spela instrument ingår i programmen. ”Vi möter deras behov och behöver de kläder eller annat hjälper vi även med det. Vi samtalar också med ungdomarnas föräldrar angående behov och kunskapsförmedling”, berättar Marius Ban.Alla vi mött hälsar och tackar Sisters International för deras hjälpinsatser i Rumänien.

text Elisabeth Hultgren • foto Marius Ban och Elisabeth Hultgren

Tidigare artikelNär livet får motorstopp
Nästa artikelVärldens lyckligaste