En av de mest fantastiska verser vi hittar i Bibeln är från Jeremia 29:11 där Gud säger genom profeten: ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.” En hälsning från Gud själv som innebär att oavsett hur våra omständigheter ser ut, så är Guds tankar för oss fyllda av frid och hopp.
När Gud uttalade de här orden var det tider av fångenskap, mörker och ovisshet som präglade vardagen, inte så olikt det vi ser i vår värld idag.
Men Gud står kvar och han är likadan idag. Han lämnar oss inte i mörkret, utan är ljuset som lyser upp vår väg och som hjälper oss att finna trygghet, frid och vila mitt i tider av oro, mörker och rädsla. När vi närmar oss honom får vi också möta de goda tankar han har för vår framtid. En framtid som han vill fylla med hopp.
Vårt uppdrag är att ge vidare detta – löftet om en framtid och ett hopp. Vi har något att berätta, vi har något att förmedla vidare till dem som saknar hopp.
Så många gånger har jag fascinerats av hur lite det behövs för att människor vi möter ska börja hoppas, något du själv säkert har fått uppleva.
En Sisters Julpåse som delas ut på en gata i Sverige kan få ge nytt hopp, glädje och en liten strimma av ljus trots att framtiden bär på mörka moln.
En liten gåva följt av ett vänligt ord till den som sitter och tigger, kan bli en uppmuntran som skapar ringar på vattnet och värmer lång tid efteråt.
En slant vi skänker till en organisation som hjälper människor i nöd, kan färdas över kontinenter för att landa och avhjälpa ett akut behov hos någon vi inte ens känner.
Vi kan verkligen får vara med och göra skillnad för människor.
En del av innebörden i orden från Jeremia 29:11 är och har fått vara tagline för Sisters International under många år: ”Loving People, Giving Hope.” Dessa ord har på något sätt format ett underliggande ackord för många olika satsningar som gjorts.
Under jultiden blev det 3600 st av Sisters Julpåsar som delades ut till kvinnor som lever i missbruk, prostitution, hemlöshet eller är i fängelser. Många av dem som får Julpåsarna befinner sig i livets svåraste omständigheter. De, i likhet med dem som profeten Jeremia skrev till, har svårt att se slutet på tunneln − de saknar hopp. Tänk att vi tillsammans kan få vara med och ge en gåva och ett budskap som talar liv om en hoppfull framtid.
Detta stämmer även in på vad Sisters International gör i Indien och Rumänien. Gatubarn i Indien får vara med om ett julfirande som för en del innebär att man kan bryta sig ur en hopplös livssituation. Kvinnorna på Naomi Sisters Home får en hälsning som blir en påminnelse om att det finns människor som tänker på dem och ber för dem. Barnen och ungdomarna i Rontau får uppleva julglädje och en ”knuff” framåt som tar dem ett stycke till på vägen till ett meningsfullt liv – bort från en negativ traditionsspiral de så lätt kan fastna i.
Att tala och visa kärlek kan ske på så många olika sätt. Du och jag kan göra skillnad. Jag tror att innerst inne finns något obeskrivbart som driver oss i vår längtan att få göra skillnad för våra medmänniskor. Fler och fler upptäcker att det som verkligen ger livet mening är inte konsumtion, resor, pengar på banken, senaste inredningen, utan den djupa förnimmelsen av att livet har ett syfte, att vi behövs och att det vi gör är meningsfullt och ger tillfredsställelse, glädje och hopp mitt i en osäker värld.
Oavsett om vi har jobb, eget boende och en tryggad tillvaro eller om vi lever i ett utanförskap som består av hemlöshet, missbruk, ensamhet och fattigdom så lever vi på samma jord. Alla har dock inte turen att vakna varje morgon i en egen säng. I ett samtal med en barndomskamrat, vars barn då levde i hemlöshet, berättar hon om den rädsla hon levde med varje dag. Var fanns hennes dotter, var hon sjuk eller var hon i akut behov av hjälp? Ett mammahjärta som led, var oroligt och som inte visste om eller när hon skulle få återse sin dotter. Efter det samtalet, i ett sätt att försöka förstå människors utsatthet, så brukar jag ställa mig frågan: ”Tänk om det var jag som gick i hennes skor? Tänk om det var ett av mina barn som hamnat i utanförskap på något vis? Tänk om?”
Vi behöver varandra och vi behöver dela med oss av det som våra hjärtan är fyllda av. Att tala och visa kärlek är det starkaste vapen som finns, hoppet för vår framtid.
För egen del känner jag det som en förmån att få vara med och bidra med det jag kan. Gud har gett mig kraft även i tuffa tider och jag har fått se hur jag kan få vara till hjälp för andra trots mina egna begränsade resurser. Och jag har aldrig upphört att fascineras över vad som kan hända när du och jag ”tar varandra i hand” och bestämmer oss för att ta steg framåt. Steg som förmedlar hopp mitt i hopplöshet. Steg som bryter ensamhet. Steg som förmedlar en tro som kan övervinna allt. Tänk inte att det är så lite du gör, att den tid du ger inte skulle ha någon betydelse. Din insats kan vara det som bryter hopplösheten hos någon och som totalt förändrar synen på framtiden till något positivt och eftersträvansvärt.
Så vad kan jag säga? Ett stort TACK för att du finns, för din kärlek, för dina ord och allt som du bidrar med.
Foto: © Dmytro Zinkevych | Dreamstime
