Gode Gud nu är jag där igen. Jag hittar inte de ord jag så väl behöver när jag ser och förstår hur människor lider av kriget i Ukraina. Jag hittar inga ord som kan uttrycka den hjälplöshet och vanmakt jag känner och orden räcker inte till när jag ser den enormt stora flyktingströmmen − då framför allt kvinnor och barn som ofrivilligt måste lämna sitt land. Jag vet inte hur jag ska be, jag suckar mest, känner mig tom på ord. Jag vet ju att Gud vet allt ändå. Precis som i alla relationer så önskar vi dock kunna uttrycka våra känslor i ord. Men när orden uteblir och vi kan uppleva det som om man inte når fram, behöver det betyda att Gud överger oss, att han inte bryr sig eller svarar? Nej, det tror inte jag och jag tror han förstår oss även om vi inte kan sätta ord på det vi känner. Jag tror han är med oss i och genom allt. Så håll ut i dina böner! Du får vara ordlös, eller tala utifrån ditt hjärta, säga sanningen precis hur du upplever det och du får visa dina känslor. Låt inte din tvekan stoppa dig från att visa ditt rätta jag och hur du känner dig – utan eller med ord, det spelar faktiskt ingen roll. Tror du inte Gud vid det här laget har hört och sett det mesta? Absolut! Det har han och dessutom står han pall för det.
För en tid sedan föll min mamma så illa att hon behövde en operation och efter det pågick en rehabilitering som nog kom att ta tid. Hon kämpade med trötthet och värk, men försökte sakta komma tillbaka till den hälsa hon hade innan olyckan. Mamma är min hjälte, hon har aldrig gett upp oavsett vad hon gått igenom under sitt liv, inte heller har hon skyllt sina prövningar på Gud. Tvärtom, i sin tro på Gud har hon burit hela sin familj och sig själv i en förtröstan på Guds trofasthet. Hon har ofta sagt: ”Vad skulle jag ha varit och hur skulle jag ha orkat om jag inte hade haft Gud?” I våra samtal som ibland handlar om hennes relation med Gud kan hon öppet berätta hur hon känner det och i de samtalen ryms allt från oro och tvivel till äkta kärlek och tillit till Gud. Det hon inte alltid vet om är att hennes tro − även när hon inte kan sätta ord på sina känslor − ger uppmuntran och hopp till många som hon möter. När jag häromdagen ringde hade hon tagit fram sin gitarr och sjöng. Hon upplevde att nu var det tid att börja återgå till det hon gjorde innan olyckan. Gårdagen är förbi, idag hjälper Herren och nu, ja nu längtar hon efter att få vårstäda sin lilla balkong och plantera sina älskade blommor som hon vill ha där.
Att visa våra känslor innebär att vi utvecklar förmågan att bejaka vår inre värld. Det är även betydelsefullt för vårt välbefinnande. Ju bättre vi kan uttrycka känslorna för oss själva, för Gud och för andra som vi litar på, desto mindre kommer de att kontrollera oss och desto bättre kommer vi att må.
Jag är oerhört impulsiv, har lätt att utrycka vad jag tänker och känner. Mamma har sagt att så har jag alltid varit ända sedan jag var ett litet barn. I mitt inre föds något, ibland talar jag ut det i ord men det finns även tillfällen då jag inte kan sätta ord på mina känslor. Istället visar jag mina känslor. Jag skrattar, gråter, blir upprörd, fnissar, kramar någon eller är bara helt tyst. Ibland kan jag uppleva det jobbigt, ja nästan pinsamt, men många gånger har det visat sig att det kan betyda mer än ord för någon i min närhet. Att våga visa vad vi känner skapar förutsättningar för utveckling – för vår person och i vårt andliga liv. Jesus gjorde det. Han hade verkligen talets gåva men han visade även sina känslor. Inför sin död på Golgata uttrycker han sin ångest och kan inte riktigt utrycka sina känslor utan ber: ”Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund?” När Lasarus dör, en av hans bästa vänner, finns inga ord, Jesus gråter. Han lider med dem som lider och visar det utan ord.
Jag vet inte hur jag ska be, jag suckar mest, känner mig tom på ord. Jag vet ju att Gud vet allt ändå.
Det står i Bibeln att Gud är allestädes närvarande, vilket innebär att han är närmare dig än du tror. När du inte finner ord, när du har svårt att visa vad du känner, låt Gud vara din fristad, fortsätt att bara vara med honom. Gud låter sig inte påverkas av våra förutfattade meningar om vem han är, utan han står fast vid att han vill hjälpa dig. Han är närvarande, orubblig och oförändrad och finns kvar tillsammans med dig. Det är ett löfte som håller oavsett vad du gått igenom, hur det än känns just nu, om sjukdom tär i din kropp, om krig gör dig orolig, om missmod håller på att ta över, eller om livet är på topp.
Visa Gud vad du känner, du behöver inte alltid finna de rätta orden!
